Maria Montessori – vem var hon?
Maria Montessori (1870-1952) var Italiens första kvinnliga läkare. I sitt arbete kom hon i kontakt med socialt barn med särskilda behov. Hon utvecklade successivt pedagogiska metoder, som visade sig hjälpa barnen. Hon frågade sig då om hennes idéer skulle fungera lika bra på andra barn.
Ta vara på barnens känsliga perioder
Maria Montessori märkte att barnens intressen varierar med ålder och mognad och att intresseförändringarna följer ett givet mönster, som är detsamma hos alla barn. Barn lär sig och utvecklas genom erfarenhet och eget arbete. Barn har egenskaper, som vuxna saknar, för att underlätta inlärningen – ‘det absorberande sinnet’ och ‘mottagliga perioder’. Hon fann att barn under de olika mognadsperioderna är speciellt mottagliga för viss kunskap. Montessoripedagogiken strävar efter att ta tillvara dessa värdefulla intresseperioder som hon kallade ‘känsliga’ eller ‘sensitiva’.
Frihet att välja
Maria Montessori upptäckte att inlärningen som knyter an till ett barns eget utvecklingsstadium går lättare och att man bäst tar tillvara barnets spontana lust för arbete genom att låta dess eget intresse vara motiv nog för att söka kunskap. Under de sex första åren av ett barns liv ägnar det sig åt att bli självständigt. Valspråken i Montessoripedagogiken är ‘Hjälp mig att hjälpa mig själv’. Friheten att välja aktivitet och möjlighet att arbeta ostört i egen takt blev två av de viktigaste förutsättningarna.
Det utmärkande i Montessorimetoden är ett förhållningssätt präglat av stor respekt för det växande barnet, en miljö anpassad till barnets behov, en pedagog med handledarfunktion och ett innehåll som visar idéer och sammanhang. Varje utvecklingsperiod kräver sin miljö. För att kunna möta barnets behov av stimulans utvecklade Maria Montessori ett arbetsmaterial för alla tänkbara intresseinriktningar och mognadsstadier. Materialet är inte det viktigaste i pedagogiken men det är en god hjälp på vägen. I ett Montessorirum finns material både för praktiska, intellektuella och sinnestränande övningar. Alltifrån skokräm och putsdukar till sinnrikt material som tränar logiskt och matematiskt tänkande. Material som övar upp skrivförmåga, språk, ordkänsla och grammatik – men också saker som låter barnet träna syn, hörsel, lukt, smak och känsel. ‘Materialet är en nyckel till världen och inte en ersättning’.
Matematikmaterial visar t ex klart och tydligt hur och varför man räknar och mäter på ett visst sätt. När ett barn väl förstått matematikens uppbyggnad är det dags att lämna materialet och lösa abstrakta problem utan hjälpmedel. De flesta material är självrättande. Barnen får uppleva tillfredsställelsen av att själva se att de lyckats med en uppgift.
…och en god hjälp i uppfostran
Allt material finns bara i ett exemplar. Barnen har ansvar för att de olika sakerna inte skadas i onödan. Slit och slängtanken är bannlyst. Barnen får lära sig att ta hänsyn till varandra. Är ett visst arbetsmaterial upptaget så får man vänta på sin tur eller komma överens om att samarbeta. Allt material har sin bestämda plats i rummet. Den som har använt ett material har ansvaret för att det kommer tillbaka på sin rätta plats.
Hjälp mig att hjälpa mig själv
Detta är en Montessoritanke som grundar sig på det faktum att ingen kan lära någon annan något. Varje individ behöver hjälp att lära sig, men själva inlärningen måste var och en klara på egen hand. Montessorilärarens uppgift är inte i första hand att förmedla kunskap utan att observera barnet och dess utveckling, samt ge det en stimulans som motsvarar barnets mognad och intresse. Läraren berättar, beskriver, orienterar, klarlägger – visar var kunskap finns att hämta samt hur materialen skall användas för att ge en meningsfull träning. sedan får barnet arbeta självständigt med sin uppgift. All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling.
Montessoriförskola – en spännande och stimulerande miljö
Här finner du barn mellan 3-7 år som bakar, putsar skor, dukar bord eller som ägnar sig åt andra praktiska sysselsättningar, men här träffar du också barn som med hjälp av pärlor, träkuber och stavar sätter sig in i matematikens grunder. Montessoriförskolan rymmer mängder av spännande saker. genom stimulans får barnen utlopp för sin fantasi och svar på många nyfikna frågor. 3-åringen lägger pussel med världsdelarna som bitar, 4-åringen tränar sig i konsten att skriva och 5-åringen pratar om trianglar, cirklar och parallellogrammer som självklarheter. Genom att inte i tid och otid hjälpa barnen, utan låta dem experimentera fritt, känna sig fram och öva sig inom olika områden hindras barnen inte i sin naturliga utveckling.
Montessori på grundskolan – självständighet, hänsyn, samarbete och frihet
En montessoriklass har varken kateder eller skolbänkar. Inte heller ett fast schema. Istället finns arbetsmaterial på hyllor i barnvänlig nivå. Barnen arbetar ensamma, två och två eller i grupp, vid arbetsbord eller på golvet. Precis som i förskolan väljer varje barn själv sin sysselsättning. Frihet att få handla självständigt innebär att barnen ägnar sig åt sina uppgifter så länge de önskar. Ett barn kan själv koncentrera sig åt ett ämne en dag eller en vecka. Hänsyn till kamraterna i omgivningen är självklar. Montessoris frihet i fostran är inte detsamma som frihet från fostran. I en montessorigrupp känner barnen att de arbetar för sin egen skull – inte för lärarens. När barn med liv och lust får ägna sig åt det som för tillfället intresserar dem mest blir disciplinproblemen små. Känslan av att lyckas med en uppgift som man själv valt skapar naturlig arbetsglädje och uppmuntran.
Läs mer på Montessoriförbundets hemsida